I´m a bit bored…


… so i´ll waste some time whoring myself out!

Personal Tumblr:

http://marcelgomes.tumblr.com/

The Beautiful Times (Nostalgia, Music, Vintage, Fashion, 1700´s – 1980´s):

http://thebeautifultimes.wordpress.com/

Forn Sed (Viking Age, Norse Mythology, Norse Culture, History, Archeology, Anthropology)

http://fornsed.tumblr.com/

Esoterica (Magic, Occult, Kabbalah, Alchemy, Rituals, Witchcraft, Satanism, Astrology):

http://westernmystery.tumblr.com/

The Roaring Twenties (Jazz Age, Flappers, Charleston, Gangsters, Prohibition, Silent Movies):

http://jazzage.tumblr.com/

The Roaring Twenties (Facebook Page):

http://www.facebook.com/pages/Roaring-Twenties/126862980713625

Vintage Clothing (Facebook Page):

http://www.facebook.com/pages/Vintage-clothing/157615440955734?ref=ts

Intressanta Herrängfunderingar (lite uppstädad version)


Det här är nog den bästa blogg jag läst vad gäller Herräng och Lindy Hop! http://kontaktsporter.wordpress.com/dansmemoarer-innehallsforteckning/

Den reflekterar över precis de saker jag själv har surrande i huvudet just nu. Jag kände mig som en nybörjare på Herräng trots åratal av dans. Undrar om inte Lindykulturen kan se så olika ut på olika håll att man nästan inte känner igen den när ,man är på exchange (vilket väl från början var själva vitsen med att ha exchange)?

En enda kommentar från tjejen jag dansade med på auditionen gjorde att jag inte socialdansade på hela lägret tills sista kvällen.

Min lärare har nog fokuserat på “fel” saker i vissa fall och lär ut mycket annat än Lindy (bla 10 dans) och jag kan ibland själv känna att hans stil känns lite som “bugg med eight counts”. När jag får hjärnsläpp så är det inte swing outs, utan platsbyten (i olika varianter) jag upprepar tills något nytt kul dyker upp i skallen. “She goes. he goes” med  handbyten bakom ryggen osv maskerar att det egentligen är samma tur i olika varianter .

Jag försöker “vara ärlig” genom att jämföra min dans med sådana som har dansat i några månader. I själva verket har jag dansat Lindy i tre år (varje vecka) och där jag bor gör jag både brake aways med Jazz steg, aerials och annat. Gör man en brake away följd av back boogie och shortie George på Herräng så får man antingen ett glatt skratt (“vad vild och galen han är”) eller en blick som “vad f*n sysslar han med?”

Jag har aldrig haft dåligt självförtroende när det gäller tjejer och jag har aldrig dragit mig för att dansa offentligt, men på Herräng så fick jag helt enkelt känslan av att inte dansa “riktig” Lindy (något som originaldansarna hade undrat över för övrigt (Flappers, Swing Kids, Manning,Mintz och Miller var dåtidens hip hopare, streetdancers, punkare och gothare, inte sin tids ballroom dancers). Det känns dock skönt att andra reflekterar över Herräng förutom jag själv. Jag känner mig mer ledsen än upprymd om sanningen skall fram.

Herräng, “innocence” lost???


This is probably the best blog I’ve read on Herräng and Lindy Hop (it is in Swedish though)!

http://kontaktsporter.wordpress.com/dansmemoarer-innehallsforteckning/
It reflects on the very things I have buzzing in my head right now.

I felt like a beginner on Herräng despite years of dancing.
I wonder if Lindy culture may look so different in different places that you almost do not recognize it when, you´re  on Exchange (witch was probably the point of having exchanges at the beginning)?

My teacher has probably focused on the “wrong” things in some cases and teaches more than Lindy ( like International Ballroom Dancing) and I can sometimes feel that his style feels a bit like “bugg (a Swedish swing dance) with eight counts”.

When I get blocked creatively (as a lead), it’s not swing outs, but place changes (in different versions) I will repeat until something new pops up in my head.

I try to “be honest” by comparing my dance with those that have danced for a few months. In fact, I have been dancing Lindy for three years (every week) and where I live I do both brake-aways with Jazz steps, Aerials and more.

If you do a brake-away followed by a  boogie back and Shortie George on Herräng you get either a happy laugh (“How wild and crazy he is”) or a look like “what the f *ck is he doing?”

I have never had low self-esteem when it comes to girls and I have never  hesitated to dance in public, but in Herräng I got  the feeling that i didnt dance “real” Lindy (something the original dancers would had wondered over (Flappers, Swing Kids,Manning, Mintz and Miller where the  hip hopers, street dancers,punks and goths of those days, not their times ballroom dancers).

It feels good though that others  reflects on Herräng besides myself.
I feel more sad than excited if truth be told.

Intressanta Herrängfunderingar


Det här är nog den bästa blogg jag läst vad gäller Herräng och Lindy Hop!
http://kontaktsporter.wordpress.com/dansmemoarer-innehallsforteckning/

Den reflekterar över precis de saker jag själv har surrande i huvudet just nu.

Jag kände mig som en nybörjare på Herräng trots åratal av dans.
Undrar om inte Lindykulturen kan se så olika ut på olika håll att man nästan inte känner igen den när ,man är på exchange (vilket väl från början var själva vitsen med att ha exchange)?

Min lärare har nog fokuserat på "fel" saker i vissa fall och lär ut mycket annat än Lindy (bla 10 dans) och jag kan ibalnd själv känna att hans stil känns lite som "bugg med eight counts".

När jag får hjärnsläpp så är det inte swing outs, utan platsbyten (i olika varianter) jag upprepar tills något nytt kul dyker upp i skallen.

Jag försöker "vara ärlig" genom att jämföra min dans med sådana som har dansat i några månader. I själva verket har jag dansat Lindy i tre år (varje vecka) och där jag bor gör jag både brake aways med Jazz steg, aerials och annat.

Gör man en brake away följd av back boogie och shortie George på Herräng så får man antingen ett glatt skratt ("vad vild och galen han är") eller en blick som "vad f*n sysslar han med?"

Jag har aldrig haft dåligt självförtroende när det gäller tjejer och jag har aldrig dragit mig för att dansa offentligt, men på Herräng så fick jag helt enkelt känslan av att inte dansa "riktig" Lindy (något som originaldansarna hade undrat över för övrigt (Flappers, Swing Kids, Manning,Mintz och Miller var dåtidens hip hopare, streetdancers, punkare och gothare, inte sin tids ballroom dancers).

Det känns dock skönt att andra reflekterar över Herräng förutom jag själv.
Jag känner mig mer ledsen än upprymd om sanningen skall fram.

Thank you teachers at Herräng!


Before i write anything else about Herräng i must say that the teachers, all of them, where INCREDIBLE!

I loved them all. They where fun (some could probably do stand up successfully), informative, inventive, inspiering and generated a ton of “aha´s”.

To me  the teachers where without a doubt the best thing about Herräng.

I have been asked for favorites but thats simply impossible.

They all brought a flavour and new approaches (as well as really old ones that got old for a reason).

The class i was put in (intermediate 2) was perfect too.

Difficult and challenging but not impossible.

Norma Miller was like a band aid of inspiration to a bruised soul!

Thank you all!