Actor Michael Clarke Duncan dead at 54



LOS ANGELES (AP) — Michael Clarke Duncan, the hulking, prolific character actor whose dozens of films included an Oscar-nominated performance as a death row inmate in “The Green Mile” and such other box office hits as “Armageddon,” ”Planet of the Apes” and “Kung Fu Panda,” is dead at age 54.


One of those actors you just liked!

And he got himself to where he wanted to be, where he belonged.

His role in “The Green Mile” is still one of the best i´ve seen!

Martin Short As Sebastian Ballentine ( Law & Order: Special Victims Unit )

Incredible! What an actor!
I´m used to see Martin Short as “the funny guy” but here he plays a rather disgusting murderer / rapist / psychic charlatan who kills virgins.
I love how i can see that it is he (the actor) and yet….very convincing performance.


Martin Short is an actor who played Sebastian Ballentine in the Law & Order: Special Victims Unit season six episode “Pure”.

Martin Hayter ShortCM (born March 26, 1950) is a Canadian-American actor, comedian, writer, singer and producer. He is best known for his comedy work, particularly on the TV programs SCTV and Saturday Night Live. He starred in such comedic films as Three AmigosInnerspacePure LuckJungle 2 JungleMars Attacks!Father of the Bride and Father of the Bride Part II and created the characters of Jiminy Glick and Ed Grimley.


The Way I Am Used To See Him:

Short is no newcomer to dramatic roles but i´m more used to see him as wedding planers with accents that make you want to kill him , a little guy with a big sombero and other comedy roles so Sebastian was like a bucket of cold water, an artistic bitch slap proving what an actor he is. I actually looked at the credits to make SURE it was actually him despite recognizing him.


Jiminy Glick

Ed Grimley

Three Amigos




Emma Chambers

They are rerunning “The Vicar Of Dibley” for the third or fourth time in Sweden now so i guess i´m not the only one liking it.
I adore Emma Chambers and her character Alice Tinker is my favorite, sexy……vegetable. 😉
I would love to see her play a murderer or cop or something just for the contrast.


Emma G. Chambers (born 11 March 1964) is an English actress. Her work includes the role Alice Tinker in the BBC comedy The Vicar of Dibley and Honey Thacker in the film Notting Hill (1999)

Chambers was born in DoncasterWest Riding of Yorkshire, where she went to school at St. Mary’s. Her secondary education was at St Swithun’s SchoolWinchesterHampshire. She then trained at the Webber Douglas Academy of Dramatic Art in the 1980s, where she was a classmate of actor Ross Kemp. Her sister is Sarah Doukas of Storm Model Management

I adore her!


After taking some smaller parts on television productions such as The Bill, in November 1994 Chambers played the role of Charity Pecksniff in the TV serialisation of the Charles Dickens novel Martin Chuzzlewit. In the same month she first played the role of Alice Tinker in the BBC comedy The Vicar of Dibley. Chambers appeared in all 24 episodes. In 1998 Chambers won the British Comedy Award for Best Actress for her performance. Her last outing as Alice was the Comic Relief Special in March 2007.

In 1998 Chambers took the role of Helen Yardley in the TV series How Do You Want Me?, and 1999, she appeared in the film Notting Hill, as Honey, the sister of Hugh Grant‘s character.

In 2000 she was cast as Martha Thompson in Take a Girl Like You, a made for TV drama based on the Kingsley Amis novel and a remake of the 1970 film.

Chambers worked as a voice performer in the animated made-for-TV film The Wind in the Willows in 1995. In 2003 she provided the voice of Spotty for two episodes in the TV seriesLittle Robots. Her episodes were called “Spotty Rules” and “Spotty’s Clean Machine”.

She was in theatre for about 10 years before her major break in television. She has appeared in a number of stage productions including Tartuffe and Invisible Friends. In 2002 she toured with the Michael Frayn play, Benefactors, where she starred opposite Neil Pearson.

She currently lives with husband, fellow actor Ian M. Dunn  in LymingtonHampshire.

From “Notting Hill”



Am I A Professional Coward?

I have long wondered if i havent learned a behaviour where it is easier to have a dream than to actually do something and get that dream shot to hell.

It is possable that i picked that up in Ireland as i realized how little personal skills, qualities or knowledges actually matter.

So here i am, dreaming away, even practicing but avoiding doing the real thing.

I have a coach i want to train with.

I know exactly what i want but also that it is highly competetive.

To sum it up, if i cant even work in a bar, how can i dream of something really great….something that really matters to me?

So much easier to simply think “One day”.

The coach i want will cost money (but is well renowned).

Another problem is, there are fewer auditions here.

Regardless, if i move back to Gothenburg i have promised myself to do something besides “thinking”.

I will possably add dancing and singing to it too.

There are certain techniques i prefer and this coach is actually teaching them/working with them.

So why the damn hesitation?

There is also social life.

It was great when i was living in Gothenburg but has been more or less non existant since i moved here.

Will i get a new one or be desillusioned?

CAN i even interact with people anymore?

Have my own standards changed?

I am finally in a situation where i could actually do the things i want, and here i sit.

I want into a venture where the word “No” is much in use and even more so here.

It is also a miliue where subjective judgement is far more common, simply because there is little alternative.

What i´m affraid of is hardly no at an audition.

As far as i see it no at an audition is part of the job.

I guess it is more the fear of simply not getting anywhere for no appearant reason. Something i have a familliarity with in situations where far more objectivity could have helped.

Thinking “Maybe i´m not good enough” is bad, thinking “Maybe i wont be taken seriously regardless of performance” is worse.

logical fallacy


A logical fallacy is usually what has happened when someone is wrong about something. It’s a flaw in reasoning. They’re like tricks or illusions of thought, and they’re often very sneakily used by politicians and the media to fool people.

Don’t be fooled! This website and poster have been designed to help you identify and call out dodgy logic wherever it may raise its ugly, incoherent head.


in all honesty, we probably all use flawed logic from time to time.



Grumpy Morning Quote

It´s funny what they call a “reality show” nowadays.
In my view Star Trek is closer to reality than the life of the Kardashians.

Come to think of it, Kardashian even sounds like a Star Trek race…..”Oh no it is a Kardashian battleship”.


Me, grumpy in the morning

“Platsar” Bingo?

Bingo Rimér har alltid framstått som intelligent och vältalig i mina ögon men nu hos Malou så vräker han ur sig att om man (som modell) inte “platsar” hos dom “etablerade” agenturerna så skall man plugga till ingenjör istället???

Ytterligare lite av detta Amerikanska , elitistiska dravel som färre och färre går på.

I Bingos värld antar jag att Arnold Swartzenegger är en av världens största skådespelare?

Arnold har varit en av de högst betalda i Hollywood och får väl ses som tämligen etablerad (han är själv en sådan som skulle kunna hjälpa eller själpa en karriär med ett “expertutlåtande”).

Samtidigt så var givetvis Vincent Van Gogh en världelös målare.

Han tjänade knappt en Gulden och jobbade bla som präst. Men som konstnär blev han aldrig etablerad (om Bingo råkar äga en Van Gogh så tar jag gärna skiten så den slipper ta upp plats i hans källarskrubb).



Icke "etablerad"



Vi lever i en värld där kändiskulten gör att de företag som är just “etablerade” kan avkräva folk allt möjligt och där normala regler för ett “jobb” inte längre gäller (och i visa fall är det i sanningens namn motiverat. Alla “jobb” är inte vanliga).

Att bli bedömd och få “Nej” ingår i jobbet för alla som sysslar med något konstnärligt vare sig det gäller auditions eller “go see´s” och det är nog alla med på.

Dock ger det samtidigt utrymme för “sågarna” att sänka folk eller stänga dörrar baserat på annat än kvaliteter i själva verksamheten.

Idag skulle tex Marilyn Monroe inte ha “platsat” på de flesta agenturer. Twiggy skulle möjligtvis det eftersom modellbranschen numer ägnar sig åt necrofili.

Det är kanske inte alltid så dramatiskt som att man vägrade ligga med regissören och därför inte fick en utlovad roll men det kan mycket väl vara så att andra “hållhakar” utöver vad verksmheten egentligen kräver finns på plats, allt för en möjlighet till “kändisskap” (let´s face it, idag finns det nog fler som vill bli “kända” än vad än vad det finns som vill bli bra) eller en möjlighet till utövande.

Kort sagt: Etablerad = bra.

Något som tyvärr verkligheten inte tycks hålla med om.

Vi lever också i en värld där “indie” verksamhet blir mer och mer utbredd.

Kort sagt, folk är bra på saker oavsett om dom “får” eller ej.

En gång i tiden ändrades Hollywoods studiesystem genom att skådespelare helt enkelt tröttnade.

Om de som är “etablerade” ihärdar i att tro att dom har något slags sista utslag vad som är “bra, säljbart” eller “gångbart” så kommer dom snart att inse att publik, designers, regisörer, omständigheter och tidsanda också vill ha ett ord med och kan ändra åsikt när som helst.

De “etablerade” brukar oftast svara med att försöka köpa upp. Alternativt så blir de “oetablerade” plötsligt “etablerade” och lika goda kålsupare (Punk och Hip Hop är väl goda exempel. Snart kommer det väl att krävas 50 uiversitetspoäng i “Hiphopologi” för att tas på allvar som rappare?).

Jag tycker att “Fair Faces” gör rätt.

Jag tror på “indie” och att göra själv.

Att visa att de etablerade inte nödvändigtvis “platsar” i ens vision och att ha lite integritet är säkert irrierande.

Att ha lite FAKTISK intresse i sin konstart i en värld där man ombeds att prostituera sig för en budget och en plats bland de “etablerade” är säkert störande med (och drev ut så fullkomligt oviktiga filmskapare som Wells och Chaplin ur USA).

Jag tror naturligtvis på att lyssna på de som är erfarna, ha lite ödmjukhet och inse när någon har hållit på längre.

Jag tror också att många är etablerade just för att dom är bra.

Dock tror jag även att många blev etablerade delvist för att dom sållade utlåtanden från “sågare”.

Rolling Stones blev inte de dom är genom att vara med i “Idol” och ta råd från Bard, en expert som själv började genom att mima över en leksassynth.

Kenneth Brannagh tog (och tar säkert) råd från Royal Shakespeare Company,RADA och liknande på långt större konstnärligt allvar än råd från någon producent som pungar ut pengar och kan öppna dörrar.

På något sätt är det nog bara att inse att de med konstnärliga yrken eller verksamheter går en balansgång mellan industri och konst och att resten är en fråga om prioritet.

Grammar on the news??? Handicapped accused of canibalism.

On the (Swedish) news  today the reporter thought he said: “Handicapped people who need assistance while eating”

What he REALLY said: “Handicapped people who needs help eating their assistants”

(“Som behöver hjälp att äta av sina assistenter”)

The consequences of todays attitude towards grammar.

This was not even the first example of faulty grammar resulting in an entirely different meaning in the news today.

In short, we are not listening to the news or communicating anymore.

We are deciphering…..guessing.

Kvällsöppet och de tokroliga Humanisterna

Det är lustigt hur den trosföreställning som utgör ateism har blivit mer och mer lik Jehovas Vittnen, med samma skitnödiga behov av att frälsa sin korkade omvärld som av någon anledning inte har sett ljuset.

Den glade humanisten (en filosofisk gren med bara ett par hundra år på nacken) vräker i vanlig ordning ur sig felaktigheter i sakfrågor, som att kalla andlighet “vidskepelse per defnition” i förhoppningen att någon skall gå på det.

Religionvetaren (liksom jag) kan naturligtvis skilja mellan att spotta tre gånger över axeln när man ser en svart katt och en hel ontologi, det faktum att rationalism och empirism inte är de enda epistemologierna osv, osv.

I det här fallet så är det snarare humanisten som framstår som vidskeplig i sin övertro på sina favoritdogma vilka inte understöds av filosofisk tänkande (som “helhet”, eftersom det givetvis inte finns någon sådan helhet) och inte på något sätt har med vetenskap att göra (vetenskap befattar sig inte med teologi eller teogoni) vilket ateister gärna låtsas.

Jag vet intre vad det är i mänskan som gör att dom finner en homodox  värld lockande, eller har en sådan aversion mot pluralism att dom är beredda att dra till med vilket blaj som helst för att övertyga.

Att dessutom ha fräckheten att kalla någon annan bedragare och jämföra ett trossystem med talande grodor och medicinskt kvacksalveri (är kvällsöppet ett barnprogram?).

När det gäller trams som att “Det finns faktiskt riktiga människor som man kan ge den uppmärksamheten” eller “Människor dör faktiskt på grund av vidskeplighet” så hänvisar jag till den här artikeln som jag skrev på Engelska förra gången ateisterna hade ett större väckelsemöte i media:

Beträffande definitioner på “vidskepelse” kontra “religion” eller “andlighet”: Se närmsta uppslagsverk.

Beträffande vad som “finns” (definiera det tack???): Läs ontologi, metafysik, epistemologi, religionsvetenskap, relgionhistoria, kosmologi och utveckla lite respekt och tolerans.

För tillfället framstår ateismen som en av de mer dogmatiska och fundamentalistska trosföreställningarna (och ge mig inga naiva “Om ateism är en trosföreställning så är flintskallighet en frisyr” popcitat. Materialismen är en monistisk ontologi, och det ÄR faktiskt per definition).